Iris Moberg
Hemvist
Jag har alltid älskat miniatyrer, dockskåp eller tittskåp. Att få kika in i något och uppslukas av känslan inuti. Jag gillar hur det ofta illustreras i barnböcker, hur skyddade platser eller små trängda hus får en så stark känslan av hem och trygghet. Jag ville skapa något som förmedlar samma känsla. Särskilt när det inuti kan berätta exempelvis om vilka som bor där utan att det är allt för tydligt och att det går att skapa sin egna tolkning.
Jag velade mellan att göra en miljö med flera hus eller endast ett. Jag fastnade för att göra ett hus, men ville att det skulle berätta något. Det var svårt att avgöra om jag ville ha huset ”stängt”, alltså att du måste kika in genom fönstren för att få se inuti eller om jag skulle lämna en del av huset helt öppet, (som ett dockskåp). Tillslut blev det att ha en vägg öppen, det kändes mer inbjudande och omslutande, det utanför huset är egentligen irrelevant, det var känslan inuti jag vill åt. Jag förväntar mig egentligen inte att alla ska få så starka känslor kring ett så litet hus som jag får, men det var heller inte det viktiga. Jag kände att det var väldigt viktigt för mig att tycka om det jag skulle bygga, men även att processen av att skapa det skulle vara roligt.
Nästa steg var att bestämma vem som skulle bo i huset. Jag valde tidigt att inte ha med karaktärer eller figurer utan att huset skulle stå tomt men att sedan koppla dem som bor i huset till själva huset på annat sätt. Jag valde mellan olika idéer, framförallt var det viktigt att bestämma vilken känsla huset/rummet skulle få. Det ska vara varmt och inbjudande, gärna att det är flera som bor i det.
På min farfars begravning visade vi en ”karta” vi hittat för hans syskon. Den ritade han när han var liten. Jag har tagit mycket inspiration från min farfars barndomshem. Ett litet hus i trä, ett rum o kök, mor och far med 7 barn. Det finns alltså en ritning samt en text med historier från huset skriven av hans syster. Jag kan knappt förstå hur det måste ha vart att växa upp med 6 syskon i ett hus så litet där man bor så nära inpå varandra. Det intresserade mig och jag kände att det passade bra ihop med känslan jag ville att huset skulle ha. Det har vart en fin process att få knyta an till något jag själv ej har upplevt.
Det beskrivs i texten (skrivet av min farfars syster) hur nästintill allt tillverkades hemma i min farfars barndomshem, allt ifrån skor till kläder. Jag ville skapa huset med focus på mycket detaljer, och precis som min farfars föräldrar använda mig av olika typer av hantverk. Att sy, måla och pyssla ihop det lilla huset kändes primitivt. Mäta, skära, bygga och klistra upp små tapeter. Jag försökte göra så mycket jag kunde för hand och tänkte mycket på hur jag väldigt sällan gör det.
Jag har använt mig av massor av olika material. Husets väggar är av kartong, papier-maché och massor av tapetklister… Taket är av någon typ av gummi, balkarna i taket av trä. Jag ville att det skulle kännas realistiskt och tidsenligt. Det mesta av möblerna är av kartong och papier-maché, jag gjorde madrasser och kuddar av gammal madrass och lakan. Jag hittade små saker hemma och i skolan som fick nytt liv i huset. Det kommer troligtvis finnas ett ljudverk, eventuellt. Om det kommer finnas med ska detta vara av flertal röster, inte hörbart vad det pratas om utan mer ljudet av liv och rörelse.
Huset är 25x20cm, det är ungefär 30cm högt, det fick ett våningsplan.
