Daniela Bergman

Gå du, så kommer jag

Mitt verk handlar om tiden. Hur vi alla är fast i dess grepp och den oundvikligen

rör sig mot en och samma destination: döden. Med tiden kommer förstörelse,

förfall, förruttnelse, förlust. Med tiden blir vi visare, men vi blir även cyniska. Vi

upptäcker all världens ondska och orättvisa. Vi upplever smärta som sätter spår i

själen. Vi åldras och förtvinar.

I takt med att vi åldras accelererar tiden. Plötsligt har vi blivit gamla men

inombords känner vi oss fortfarande som barn. Jag tror att många kan relatera till

känslan. Den svindlande känslan av att livet plötsligt känns kort och rinner ur

händerna på en.

Jag har velat skapa en plats där man kan fly tidens gång. Ett omslutande skydd

av stilla svävande objekt som inger en känsla av att tiden upphört och där man

fritt kan flytta in och ut ur minnen från olika tidpunkter, resa tillbaka till barndomen

och stunder som ännu inte påverkats av tiden. Jag har tänkt på uttrycket

suspended in time, som ordagrant översätts till upphängd i tiden men som

betyder att någon aktivitet upphör, tillfälligt eller permanent.

Verket består av en skulptur som är ca 1,5 meter i diameter och ca 2 meter hög,

ett ljudverk som är 7 minuter och 28 sekunder och en loopad video på 1 minut

och 42 sekunder.

Ljudverket är skapat av klipp från barndomsfilmer inspelade i Venezuela och

Sverige. Där figurerar platser och personer som inte finns kvar i mitt liv längre,

som tiden har tagit. Videoklippen är från Gränna, från min nyligen bortgångna

farmor och farfars hus. Skulpturen är gjord på deras gamla lakan.